Life goes on, right?
Ibland när allt är perfekt, då man vill sprida med sig av all kärlek och lycka som snurrar omkring i kroppen till alla, då går allt åt helvete.
Jag tänker inte sitta och tycka synd om mig själv då jag inte är guds ängel själv. Jag ställer bara EN fråga till mig själv och det är "Hur ska jag kunna gå vidare själv utan den person som fått mig att skratta, le innan man somnar och när man vaknar, den person man berättat så mycket till. Hur ska jag kunna gå vidare själv?
Ibland vill jag bara förstå mig på mig själv och andra människor, men till slut tar det stopp även fast man vill fortsätta och kämpa. Jag brukar inte ge upp men när man ligger lägst ner på skalan att bara vilja ge upp hoppet för ALL FRAMTID så det minsta lilla som kommer så försvinner kämpeglöden. Och som jag känner nu är det som att den är en liten snöflinga i detta vinterland vi lever i, inte lätt att hitta.
Life goes on, right?
